oro

I ett par månader nu har min mage krånglat. Det värker vid naveln och neråt och ibland även i ryggslutet. Först gör det inte så ont, men ju mer jag rör mig, går, sitter rakt osv ju mer värker det under dagen och tillslut värker det rätt rejält. Det påminner lite om håll fast mer och vid nedre delen av magen. 
Sen på kvällen när Love sover och jag sitter i soffan, avslappnad vid datorn/kikar på någon serie/dokumentär eller vad det nu kan vara så försvinner magontet efter en stund och återkommer inte förren dagen efter eller ibland ett par dagar senare. Kanske är det spänningar orsakat av omedveten stress eller ångest i och med att det faktiskt går över när jag slappnat av ordentligt.  Det är kanske mest logiskt men mina tankar är inte alltid logiska. Jag är nämligen övertygad att det rör sig om dödlig magcancer, hypokondriker som jag är.

På onsdag ska jag till vårdcentralen och jag är riktigt enervös. Nervös för vad läkaren kommer säga, om hen vill göra prover där resultaten tar en evighet att svar på. Om hen säger att det kan röra sig om magcancer och gör mig ännu mer oroad. Om det faktiskt visar sig att jag har cancer i magen.
Jag har totalt snöat in på att jag är döende vilket är heljobbigt. Det tar så mycket energi att oroa sig. Och även om det nu skulle vara cancer är det onödigt att tänka så mycket på något jag ändå inte kan styra över.



Kommentarer
sofia

åh jag förstår preciiis hur du känner i det du skrivit här! att snöa in på att man har en dödlig åkomma. och hur man ön vrider och vänder på det är det ju självklart att det inte kan vara något annat än just the big C.

har haft mycket olika cancerdiagnoser genom åren. ja i mina tankar alltså. minsta lilla stick i fingret omvandlas direkt till någon form av cancer i min hjärna.



Jobbigt!



skönt att läsa att du kollat upp och att ingen tror det är cancer ;) brukar ju vara så trotts allt, att det inte är nån fara.



jag blödde av min spiral i många många månader och fick plötsligt panik att tänk om jag har cancer, att de tär därför jag blöder!!!!! fick fullkomlig panik och fick en tid på en gynmott långt åt helvete dagen efter. jag kom in helt blek och la fram mina tankar, och han såg helt chockad ut haha. jag hade inte cancer. den gången heller ;)

2012-05-24 @ 22:17:39
URL: http://soffilina.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0