någon som vet hur man byter ut de tre bilderna jag har på min header?

Igår gjorde jag om en hylla med hjälp av lite färg och decoupage. Måste säga att jag är nöjd med resultatet. Lägger ut en bild på barnet med när jag ändå är igång :)

ny vecka och fortsatt förskoleinskolning. Vi var sjuka hela förra veckan så vi får fortsätta inskolningen nu ett par dagar. Det går bra, men Love är fortfarande försiktig och vill helst vara i min famn men han vågar lite mer hela tiden.
Och förskolan är fantastisk! Idag när vi var ute pratade den ena pedagogen (som är på den andra småbarnsavdelningen dörr i dörr) om genus, att dom försöker vara så genusmedvetna som möjligt och pratar mycket med föräldrarna om det. Det kändes väldigt bra att höra, för det är något jag ändå tänkt fråga. Jag har läst en hel del om genus och vet hur viktigt det är och försöker tänka på det mycket i vardagen, och jag är så glad över att dom jobbar aktivt med det i fsk. 
Hela pedagogiken är väldigt bra och det är verkligen en kanonförskola som passar oss himla bra.

Vårt sovrum är inte optimalt mysigt och harmoniskt än. Men det kommer. Det behöver komma upp mer på väggarna, och bli lite mjukare på nåt vis.

Här sover vi, Love, Jesper och jag. Och ibland en katt eller två.
Någon spjälsäng har vi inte, den skulle bara samla damm alternativt agera tvätthög.
Love har sovit bredvid mig sedan första natten på BB, och på nätterna ligger han i mitten, oftast näranära någon av oss, med en arm runt sig.
Han kommer få sova i vår säng i flera år, till dess att han själv vill sova i egen säng och känner sig redo. Det känns bäst så. Och vi trivs, allihop.

11 dreads kvar

Jag är sugen på att köpa och fixa iordning en byrå att ha i sovrummet, garderoberna är överfulla och det behövs ny förvaring för påslakan mm. Jag vill måla och tapetsera.

Jag har snart läst färdigt boken Anna Wahlgrens dotter skrivit, Felicia försvann där dottern skriver om händelser från hennes uppväxt och hur det var att växa upp med en självutnämnd "barnexpert"
Ärligt talat förvånar ingenting i boken mig alls, och jag tycker det var väldigt modigt, bra och framförallt viktigt att Felicia skrev den här boken. Jag hoppas också att dom som överväger att testa Anna Wahlgrens metoder på sitt/sina barn läser boken, och att dom som använder sig av metoden börjar ifrågasätta vad hon sysslar med. För det verkar som att vissa nästintill avgudar henne *ryser*
Och det faktum att hennes enda utbildning när det gäller barn är hennes egna gör inte direkt saken bättre.


Jag har aldrig förstått mig på AW, hennes sätt att tänka eller hennes metoder. Eller metoder gällande barns sömn över huvud taget. Jag skulle personligen klassa både Anna Wahlgrens sovkur och 5mm som barnmisshandel.
Hennes bok barnaboken är tydligen en av Sveriges mest sålda uppfostringsböcker och det är, enligt mig helt absurt.
Detta är en person som hävdar att Shaken baby syndrome, PSD och ADHD egentligen inte existerar utan är diagnoser skapade för att dölja att barn dör av vaccinering(!)
Att föräldrarna inte ska byta blöja på sitt barn om det bajsat under natten, utan vänta till det är dags att stiga upp på morgonen.
En person som råder föräldrar att låta barn skrika i sin spjälsäng tills dom spyr eller svimmar, som säger att istället för att ta upp barnet ska man rabbla en ramsa. Och spyr barnet ska hen få somna i sina egna spyor och ska inte torkas bort förren barnet somnat. 
Sätter på hög musik för att barnet ska förstå och lära att det är ingen som lyssnar på hens skrik utan det ignoreras totalt.
Man ska "kura" sina barn till att sova 12 timmar utan uppvak per natt. Själva kurandet är totalt ohumant men självklart funkar det efter ett tag, barnet ger upp och lär sig att även om hen skriker så är det ändå ingen som kommer.

Det blir givetvis väldigt bekvämt för föräldrarna att barnet sover efter ett exakt schema och att slippa uppvak under nätterna. Men bebisarna då? Det är trots allt deras sätt att visa att något inte är bra.
Skulle föräldrar som använder AW metoden på sina barn låta sin mormor på ålderdomshemmet somna i sina egna spyor? Eller låta sin partner få storgråta sig till sömns för att någonting jobbigt hänt, och istället för att trösta sätta på hög musik så att sin partner/sambo/man/kvinnawhatever ska förstå att det är ingen som bryr sig om hens gråt eller känslor.
Jag tror inte det och varför då utsätta sina barn, det käraste man har för detta?

efter att ha möblerat om för att få plats, har vi satt in ett lektält i Loves kommande rum, som nu är lek och förvaring-av-leksaksrum. Det blev mysigare nu, tycker jag. Och leksakerna som används mest, såsom träspisen, träklossar osv är i vardagsrummet.

Vi har blivit sjuka allihop såhär mitt i förskoleinskolningen, min hals gör jätteont och samma för Jesper. Idag var jag och Love hemma men imorgon ska vi försöka gå dit, om Love inte hostar och snorar allt för mycket.

I måndags började Loves förskoleinskolning. Vi har varit där i en timme per dag och kommer vara lika länge imorgon. Nästa vecka blir lite längre och då ska han även successivt börja vänja sig vid att vara där utan mig .
Love är ganska försiktig och reserverad av sig på nya ställen, och har hittills velat sitta i mitt knä/bli buren men han har även plockat lite med klossar och gått omkring lite.
Förskolan är fantastiskt bra, och i Loves grupp är det är fyra andra barn mellan 1-3 år och han är yngst. Det är en pedagog, vegetarisk och ekologisk mat och hela miljön i rummet är väldigt harmonisk. Det är en Waldorfförskola vilket vi trivs med. Barn får vara barn och man utgår från individen, och det och själva pedagogiken tror vi passar Love utmärkt. Dessutom har dom bara leksaker i naturmaterial och det är ett stort plus.

(sen kan jag inte förneka att det känns ganska tungt i mammahjärtat att han ska börja förskola, även om vi gjort vårt bästa för att han inte ska vara där så mycket och att förskolan är bra.)
Om vi hade möjlighet hade jag gärna väntat ett år eller tre till förskolestart. Jag brukar tycka två timmar utan Love är jobbig, och vi är tillsammans i princip jämt så det kommer bli en stor omställning.

Barnet sover för natten och en aromalampa är tänd som sprider hallondoft i vardagsrummet. Dagens sista tvätt är i maskinen och nu har jag båda katterna i knät och ska strax titta på en dokumentär om dumpstring.

Jag har börjat kamma ut mina dreads som jag älskar högt. Flera stycken har blivit väldigt tunna upptill och några dreads hänger bara på ett par trådar av hårstrån vid hårbotten. Och jag tvivlar på att det problemet skulle bli bättre med tiden för det blir bara tunnare och tunnare när det växer.
Det lilla av det hittills utkammade håret (som inte slets av) är extremt tunt, slitet och ojämnt så nu får jag vara snäll mot håret ett tag samt att det ska få växa ut lite, sen gör jag nya dreadlocks.  Nästa gång kör jag neglect metoden fullt ut.

Och så är det helt plötsligt 2012 och jag tror det här året kommer bli riktigt bra.