Jag har skrivit lite om lilla Sune, fina cornish killen vi köpte som vägrade gå på låda och som inte växte som han skulle. Detta berodde troligtvis på genetiska problem (två av syskonen dog vid födseln, hans syster växte inte och hon dog av hjärntumör eller liknande.) Vi ville såklart inte avliva honom, och vi ville inte ge upp och vi försökte verkligem. Men han kunde inte bo kvar hos oss med tanke på att han aldrig gick på sin låda utan överallt i lägenheten och det funkar inte med småbarn.Vi lämnade tillbaka honom och han får en sista chans. En katt ska aldrig avlivas i onödan och är det så att hans toavanor bara visar sig vara en dålig vana och inte en störning så behöver han tid för det tar tid att ändra på ett beteende. Går det inte och något verkligen är fel som uppfödaren tror och med tanke på hans syskon är det tyvärr inte mycket man kan göra.